Ännu en sorglig dag.

Mr. Varley (rektorn) knipsade upp Simons lås och plockade ut alla sakerna.

Simons föräldrar kom till skolan för första gången sedan olyckan.

Och vi hade skrivit hälsningar till honom och hans familj i 2 böcker, satt ljus, blommor och en stor bild på honom och allt detta låg på ett blått sammetstäckt bord.

Jag antar att det blev för mycket för dem, men det förstår man ju, de hade ju förlorat deras ända barn(?) och inte ens jag har förstått vad som har hänt ännu.

Hans mamma bröt ihop totalt och skrek "Simon, min älskade Simon!" eller något sådant. Detta berättade mina kompisar efter, för jag kom lite sent från franskan och det jag såg var när hon skrek "Simon" och sedan så kom rektorn och tröstade dem och tackade för att vi hade stannat för att visa respekt och att vi brydde oss.

Sedan grät vi lite eller ja en kompis grät och jag kramade om henne och försökte att inte börja gråta själv, men det hela slutade med att hon var helt svart runt ögonen och jag snörvlade som fan. Det krävdes tre ord för att jag skulle bryta ihop. "Sov gott Simon."

 

Ella

15 september 2011 19:19

Nä gud, det skulle jag aldrig klara att se! :'( Simon<3

allis

16 september 2011 17:45

:'(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Aight 2 more pictures just cuz I'm so fucking proud of this hoodie ;)       ...

Young Money Cash Money Billionaires. U know whut it iz bitch.      ...

  WEEZY F BABY     DRIZZY DRAKE

  LOL!!!!!

        Jag hade lite tid över så jag tänkte jag kunde skriva lite om vad som händer just nu. I skolan så håller vi på att få våra betyg och gör klart de sista proven. Jag tränar på och går fortfarande på Lchf, äntligen ger det resultat. Det ...